Sju år går så otroligt fort!

Känns som det var i går, eller kanske förra veckan som jag stod vid din sjukbädd och tog ett sista farväl, då du lugnt somnade in efter flera års kamp mot en grym och obotlig sjukdom.
Vi såg dig lida, ha ångest och panik + säkerligen rejält ont, men tycker ändå att du var så stark och tapper!

Önskade väldigt ofta under framförallt din sista månad i livet att man kunnat göra något för att underlätta för dig, men inbillar mig i alla fall att du någonstans mitt bland sjukdomsdimmorna ändå på något vis anade att vi fanns där, brydde oss om och hur mycket vi älskade dig!
Gör det än i dag och saknaden efter dig är större än jag ofta visar utåt, men tror på något sätt att du ändå finns här och kanske vakar över mig!

Livet går vidare och de flesta minnen av dig är ändå ljusa.

Din humor och ditt oftast glada och skojfriska humör.
Hur du gick upp tidigt om mornarna, även sedan du blivit pensionär, för att läsa lokaltidningen och sedan satt vid skrivbordet och lade patiens. Fanns alltid ett stort glas och en tillbringare med vatten inom bekvämt räckhåll.
Och givetvis även din plastburk med rödvita polkagrisar.
När man skickades iväg till kiosken för att köpa en stock "Ettan"!
Hur vi, när vi var ritkigt små, kliade dig på ryggen, medan du löste korsord.
Hur du, en gång när jag var liten och hade öroninflamation, lät mig ligga med det onda örat på din arm och du läste Madicken. Var annars mest mams som läste för mig.
Hur du lekte "Two apples - hepp, hepp!"
När vi satt uppe sent på natten och kollade på ishockey (Canada Cup).
När jag sent en kväll, strax innan jul, smög mig ut i köket för att nalla några av mams goda köttbullar och du redan stod där vid kylskåpet, i precis samma ärende... :-)

Du engagerade dig till 110 procent i alla projekt du företog dig, antingen det handlade om renovering av sommarstugan eller en dust vid hockeyspelet.
Hur starkt du brann för att hjälpa och stötta de som behövde dig, och då inte bara vi inom familjen.
Din lekfullhet och påhittighet.
Din envishet och stundtals orubbliga vilja att fixa och ordna allt till det bästa, såväl för din familj, som inom de föreningar och organissationer du tillhörde och kände samhörighet med.

Jag vet att du var en mycket uppskattad, omtyckt och populär person, men att du även hade en auktoritet som gjorde att du ingav en väldig respekt!
Och visst finns det mindre roliga minnen också, men vem är felfri? Ingen!
Jag väljer i alla fall att minnas det som var bra och positivt och dessa minnen överväger helt klart!
Ovan nämnda minnen + många fler kommer jag alltid bära med mig med stolthet och kärlek!

Kan sammanfatta det hela med vad en av mina systrar sa till dig några veckor innan du somnade in:

Du har kanske inte alltid varit så lätt att leva med, men jag skulle aldrig velat haft någon annan pappa än du!!!

Fortsätt vila i frid, lilla pappa och tack för allt!
<3<3<3 Jag älskar dig så.... <3<3<3

...men får se om det är tillfälligt, eller om det hänger i sig... Lusten att blogga alltså! :-)

Varit en helt okej sommar, förutom att min underbara, goa faster gick bort i slutet av maj. Tyckte så otroligt mycket om henne, helt enkelt, men hon blev i alla fall 95 år och var en sann kämpe in i det sista! Nu är alla pappas syskon på andra sidan och snart är det dessutom sju år sedan pappa själv somnade in! (26/8)

Hur som helst, nu väntar hösten runt hörnet och på måndag drar skolorna igång här också för alla kottar, stora som små! Minns ju själv hur det var när man gick i plugget. Först kom man hem från skolavslutningen i juni och tänkte som så att jisses, vad många veckor man är ledig - vad skönt det ska bli! Och så vips, innan man knappt hann blinka, så var det dan före första skoldagen på höstterminen! Blandade känslor var det ju. Å ena sidan lite vemodigt att lovet var slut, men samtidigt lite mysigt också. Träffa klasskamraterna igen, nya skolkläder, böcker och diverse prylar inköpta och förväntningar inför kommande skolår. Men redan efter en vecka börjar så smått skolledan infinna sig och sedan pendlade det lite under hela terminen! Nåja, sådant som ingår!

Nähäpp, dags att släppa de nostalgiska tankarna för en stund och pyssla med något annat! Tjingeling på er och ha en fortsatt mysig lördagskväll!!!

Hamnade i konflikt i tvättstugan förut med en surkärring, som gav sig på och förolämpade min mor, dels för att hon råkat tvätta ett sängöverkast, som visade sig vara trasigt och därav luddade ner i torktummlaren, trots att hon lagt det i en tvättpåse. Dels råkade mamma komma till tvättstugan cirka en kvart för sent för att hämta sin kvarvarande tvätt, vilket ju också var en superkatastrof! :-(

Mamma bad snällt om ursäkt, men förolämplingarna fortsatte hagla, så till slut tappade jag tålamodet och frågade kärringen hur många gånger hon krävde en ursäkt + om jag skulle falla på knä och kyssa hennes fötter... Slutade med att när vi gick därifrån bad hon mig hålla käften och jag bad henne dra till ett varmare ställe...

Vill med bestämdhet påpeka att jag INTE har för vana att bete mig såhär mot folk, speciellt inte mot folk jag inte känner, men när någon som står mig nära, vilket ju mams gör, får ta emot så mycket skit på en gång, istället för att bara lugnt och stillsamt fått en tillsägelse, tja, då rinner mitt heta temperament över!

Skäms INTE för att jag tog mams i försvar, men såhär i efterhand hade det kanske varit smartare att bara be om ursäkt EN gång, sedan slå dövörat till och gå därifrån... Hur som helst, hänt är hänt och tänker de gå vidare med det hela, vilket de hotade med att göra, så fine, varsågod! Varken jag eller mams kommer bry oss om detta mer. Känns dock lite bättre nu, när jag fått skriva av mig, men som sagt, ger man sig på folk i min närhet och är så otrevlig, då får man skylla sig själv - då avviker jag från den fostran jag annars växt upp med, att man inte ska bete sig illa mot folk man inte känner! I stridens hetta säger man ju dessutom oftast saker man normalt håller inom sig, men som skrivet, hänt är hänt och jag står för det!

Behandlar man varandra schysst, så blir världen klart bättre! Dock måste man ju få försvara sig själv eller sina nära och kära, om det trots allt blir nödvändigt!

End of the story!!!

Den 28.e februari 1986 är nog ett datum som etsat sig in i de flesta svenskars minne. I alla fall om man var tillräckligt gammal för att ha någon som helst koll på vad som hände i världen just då.

Dåvarande stadsministern i Sverige, Olof Palme, sköts ner på öppen gata i centrala Stockholm och hans fru Lisbet skadades lätt vid attentatet. Klockan var då runt halv tolv. Strax efter midnatt den 1.a mars dödförklarades han på Sabbatsbergs sjukhus! Som mnånga andra minns jag hur jag fick reda på denna otäcka händelse.

Jag var 10 år fyllda och som vanligt traskade jag in i vardagsrummet för att slå på TV.n tidigt på lördagmorgonen den 1.a mars 1986. VI hade nämligen som någon slags tradition att titta på Go'morron Sverige, samtidigt som vi åt lördagsfrukost. På TV.n kunde man läsa det smått oerhörda: "Go'morron Sverige" utgår p.g.a mordet på Olof Palme". Tja, stod väl något i den stilen i alla fall. Jag ropar ut mot köket där mams höll på med frukostbestyren: "Mamma, är Olof Palme död?" Fick till svar något i stil med: "Nej, inte vad jag vet. Om han inte dött nyligen!". Jag svarar: "Det står i alla fall på TV:n att det inte blir något "Go'morron Sverige" p.g.a mordet på Olof Palme"! Det blir tyst i köket några sekunder. Sedan kommer mams in i vardagsrummet, läser vad som står på TV:n och sedan ropar hon: "Nisse, Nisse, kom hit - Palme är död!"

Sedan satt vi hela förmiddagen och tittade på extrasändningarna från Aktuellt och dylikt... Minns så väl första TV-bilden från mordplatsen. En stor blodpöl. Var ju som sagt ganska ung och föga politiskt intresserad, men reflekterade inte heller så värst mycket över att Palme var stadsminister. Tänkte nog mer på att det var så hemskt. Att någon kunde bli mördad bara sådär... Dessutom hade han ju barn, som även om de då var mer eller mindre vuxna, ändå förlorat sin pappa. Så var nog mer på det känslomässiga planet jag var något som kanske kunde kallas för chockad. Det jag nog reagerade allra mest på - då man liksom förstod hur hemskt det hela verkligen var, det var när jag såg att mina föräldrar faktiskt satt och grät i TV-soffan. Var för övrigt många som grät även på TV:n...

Även som 10-åring blev man ju smått påverkad av det hela på något vis. Jag minns att jag dels läste mycket tidningar och mordet och även satt med mina föräldrar i vardagsrummet drygt två veckor senare och såg hela begravningen på TV:n.

Nu har det gått 25 år och jag är i dag mer politiskt intresserad än då, såklart! Med åren har man väl förstått lite mer av det som hände denna sena februarikväll 1986. Och liksom många andra har man då och då under åren funderat mer än en gång på vem mördaren är. Tvivlar på att man någonsin får reda på detta och även om jag har mina tankar om vem eler vilka osm ligger bakom så väljer jag för säkerhets skull att hålla dem för mig själv! Kan väl i alla fall säga så mycket som att jag varken tror att det var ett beställt självmord, som jag hörde senast i dag var en spekulation, eller någon nära familjemedlem! Jag hoppas att det hela ska lösa sig någon dag, men som sagt, tvivlar på att det någonsin blir så!

Jag har genom åren förstått att Palme var en väldigt omstridd man med då och då väldigt kontroversiella åsikter. Säkerligen minst lika älskad av många, som hatad av andra. Men oavsett vad han väckte för känslor så finns det inget i denna värld som någonsin kan försvara det attentat han utsattes för en mörk februarikväll för 25 år sedan!

Vila i frid, Olof Palme!
@-->--- @-->--- @-->---

…låt?

Hm, får bli "Klockan slår", fast DIF hade bortamatch. Fyra mål dock... :-)

 

…saknad? 

Ingen speciell!

 

…kläder?

Svarta fleezebyxor och blåmelerad stickad tröja.

 

…smink?

Använder inte smink!

 

…underkläder?

Ja, jag brukar använda underkläder...

 

…mat?

Laxfilé och potatismos!

 

…köp?

Inte köpt något!

 

…göra sen?

Sova!

 

…godis?

Får vänta tills helgen, om jag är sugen!

 

…pinsammaste?

Kommer inte på något just nu...

...men är nog ändå dags, så fort jag klottrar ner några rader här! :-)

Varit en bra dag, men vaknade dock med feber, så fick ställa in träningen i sjukhuspoolen i morse. Eller i går morse då, om man nu ska vara petig!

Tagit det lugnt under dagen, mest suttit på FB och spelat spel! Även hjälpt äldsta syrran med några räkningar. Alltså, HON har betalt dem själv, men har loggat in på hennes konto och fixat med det hela, då hennes dator strular, som vanligt!

Vidare så vann handbollskillarna måstematchen mot Polen och har tydligen fortfarande chans att nå semifinal i hemma-VM! Än skönare var dock Djurgår'ns seger mot FBK på bortais. Avgjordes på straffar, men DIF borde vunnit under ordinarie tid. Andra matchen i rad nu som de tappar en 2-0-ledning i tredje perioden, men å andra sidan även andra matchen i rad som de visar grym moral och vänder matchen till seger! Och 2 pinnar är klart bättre än ingen eller en, så det så!

Har även fått svar på ett mail jag skickade härom dagen. Ett livstecken från någon jag inte hört ifrån på lääänge... Allt verkar lugnt och personen ifråga mår bra, så det är ju bra i alla fall! :-)

Nej, sängen var det. Inte helt kry, men är ändå storhandling som gäller i morgon eftermiddag, när kompisen sovit klart efter sitt nattjobbande! Blir nog en extra lugn och slapp helg! Har i alla fall inget inplanerat!

Go'natt på er!!!

...så har Veronica nu kommit igång så smått med träningen igen. 1 km på cykeln i går kväll följdes upp av 1 km på löpbandet + 30 övningar på PowerRiden  för en stund sedan. Sitter nu nyduschad, se solen strila in mellan persiennerna och ska avnjuta en något sen frukost! Sedan är det tvättstugan som gäller. Blir alltså lite mer motion då, för blir ju en del spring i trapporna, förutom när jag bär tvätt!

Klart nöjd med min dag hittills, med andra ord! Nej, frukost var det, framför en historisk dokumentär (älskar historia)! :-)

...du gjort något du egentligen inte ville? 

Nej, inget jag kan komma på i alla fall!

 

...du skämt ut dig?

Nej, tack och lov! :-)

 

...du kastat pärlor på svin?

Brukar inte kasta saker på varken djur eller människor!

 

...du kramat en vän som betyder mycket?

Nej!

 

...du bråkat med någon du hatar?

Försöker låta bli att hata folk, så svaret blir nej även här!

 

...du ringt fel person?

Nej!

 

...du gråtit?

Någon skvätt har det nog blivit!

 

...du solat?

Nej, brukar inte sola, men har däremot njutit av de stunder som solen tittat fram.

 

...du pussat någon?

Ja, Dina och Kim såklart! :-)

 

...du varit ute i regnet?

Tja, när jag var ute med soporna härom dagen så duggade det lite i alla fall...

 

...du umgåtts med en speciell person?

Har ju umgåtts med mina katter! :-)

 

...du haft kuddkrig?

Var bra längesen jag hade det!

 

...du skrattat åt någon annans skämt?

Är inte helt omöjligt!

 

...du inte skrattat åt någon annans skämt?

Är nog mer troligt i och för sig!

 

...du gått nattpromenad?

Nej, men skulle vara mysigt nån gång framöver, dock inte ensam, så lär nog dröja...

 

...du spillt ut vatten på golvet?

Har säkert hänt! :-)

 

...du laddat mobilen?

Japp, en gång!

 

...du förstört något?

Nej, det har jag nog inte gjort!

 

...du slagit någon?

Absolut inte. Hatar all form av våld, så det är helt uteslutet!

 

...du gjort något du ångrar nu?

Inte direkt!

 

...du terroriserat någon?

Absolut inte!

 

...du spottat på någon?

Sådant äckel-päckel sysslar inte jag med!

 

...du badat i badkar?

Nej, är bra längesen jag badade i badkaret! Föredrar att duscha, även så här års, när det är kyligare ute!

 

...du missbrukat musik?

Man kan ALDRIG missbruka musik! :-)

 

...du pratat med någon längre än fem timmar?

Japp, det har jag absolut gjort!

 

...du dragit skämt som ingen förstod?

Brukar undvika det, för det mesta i alla fall! Så usel på sådant! Fast då kanske jag har gjort det, vem vet...

 

...du haft vattenkrig?

Nej!

 

...du sett på film?

Nja, men sett en del på TV!

 

...du pluggat?

Nej, är 11 år sedan jag satt i skolbänken sist!

 

...du matat fiskar?

Nej, men katter!

 

...du tagit fel på person?

Är något som lätt händer mig annars, men inte denna veckan i alla fall!

 

...du skjutit slangbella?

Knappast!

 

...du fiskat?

Usch, absolut inte!

 

...du tappat rösten?

Nej!

 

...du sovit en hel dag?

Nej, men har helt klart varit väder som gjort detta väldigt lockande!