Väntan har varit lång sedan sist vi sågs… (16 dagar…) och snart, snart får jag krama om den finaste människa jag vet!!!
Snart 4 veckor har gått sedan vi möttes för första gången och jag har sedan dess mått så otroligt bra – så mycket bättre än jag trott var möjligt!
Känner mig älskad varje dag!
Vet att det finns någon där som känner likadant som jag.
Som också känner sig älskad, saknad och har någon som tänker på honom!
Det är så fantastiskt! Det känns så himla bra!
Så rätt, så självklart!!!
Detta är inget tillfälligt… Inte en dans på rosa moln, där man totalt tappar fokus på allt…
Eller okej, klart man är uppe bland rosa moln emellanåt.
Klart att man ibland svävar iväg lite och tappar koncentrationen på saker och ting. Självklart!!!
Men samtidigt känns allt bara så tryggt!
Har, som jag säkert skrivit tidigare, aldrig varit så säker på något hi hela mitt liv.
Så säker på att detta är mannen jag vill dela resten av livet med!

Vi har bara känt varnadra i en dryg månad, MEN känns som det handlar om minst tre år eller nåt…
Om drygt 80 timmar är han hos mig igen!
Att längta är jobbigt, men också härligt på något vis, då man ju vet att för varje tickande minut som går kommer man allt närmre det man längtar mest efter…

Att få vara så här lycklig och kär, det känns både magiskt, härligt och bara så himla bra!!!
Och vet ni vad? Min magkänsla säger att det kommer fortsätta vara så!!!

Det blåser på rätt bra ute just nu och är misstänkt mulet… Tycker mig ana åskmuller i fjärran också, så får bli ett kort blogginlägg, innan jag loggar ut och drar ut modemet – för säkerhets skull…

Blev ju inget inlägg igår – hann liksom inte med. Inte så att jag känner att jag måste skriva inlägg varje dag, men ändå…

Gårdagen var fylld av kärlek, skratt, en gnutta bus, middag med bästaste vännen och hennes familj. Vi passade även på att åka runt till olika butiker i stan och handla diverse nödvändigheter! Avslutade dygnet med att prata cirkus 4 timmar i telefon med mannen i mitt liv! Tiden går fort ibland och känns som vi alltid har något att prata om! Blir väl en del upprepningar också – som sig bör…

Nej, nu är det förmodligen dags att dra ur modemet… Får hitta på något att göra, men har inget planerat alls för denna gråmulna augustilördag…

OM du vill veta något om mig – fråga! Jag svarar alltid ärligt eller inte alls – beror ju på vem som frågar och VAD man vill veta. Är dock en öppensinnad person…

OM du hör ett rykte om mig – eller nån annan med för den delen: Ta då reda på fakta INNAN du sväljer allt och ev. dömer!

Är man nyfiken på något – vad som, är det ju klart bättre att fråga personen ifråga än att dra egna, oftast felaktiga slutsatser.

Jag vet ju att det finns personer som gärna tycker och tänker både det ena och andra, utan att orka bemöda sig med att ta reda på exakt vad som sant eller inte! Fantastiskt egenligen hur mycket enklare det faktiskt är att tro sig veta, än att lägga en gnutta energi på att ta reda på korrekta fakta!

Det HAR inte hänt något särskilt. Har inte känt mig baktalad eller hört någo om att så är fallet. Skriver mest detta, då jag har tidigare erfarenhet av just detta! Men vi har väl alla drabbats av sådant i våra liv – inget som helst unikt just för mig!

Kanske man även ska vända på det hela – om man är på det humöret. Ja, att ens person eller personlighet beror folk så mycket att de ibland känner sig manade att prata om en – oavsett om det är bra saker eller handlar om rent skitsnack!

Ska givetvis också påpeka att jag inte på något vis är felfri på detta område! Inte alls. Kan absolut kasta första stenen i glashuset, om det är så… Är dock inte så intresserad av att prata illa om andra. När någon känt att jag gjort det har jag varit snabb med att be om ursäkt Det vill säga, om personen ifråga varit ärlig och rak nog att komma till mig och påpekat att något jag sagt eller gjort inte känts bra!

Nähäpp, dags att fixa lite nudlar till köttbullarna jag stekte för en stund sedan. Sedan är det äntligen dags för lite härlig hockey igen!!!

Full Fart Framåt, älskade Djurgården!!!!!

Positivt tänkande kan man komma långt med!

Min skrivare, en allt-i-ett-maskin av märket Brother vill liksom inte spela med längre… Eller jo, skannerfunktioner funkar felfritt och det känns ju bra! Dessutom skriver jag ju inte ut papper varje dag direkt eller drar kopior, och är kanske just detta som nu gjort att den inte funkar. Tror att jag antingen råkat sätta fast bläckpatronerna fel, alt har de torkat igen och fastnat för de bara går inte att rubba dem. Vill ju inte heller ta i för mycket och riskera att något går sönder! Ev. får jag försöka hitta någon kunnig person som kan och vill hjälpa mig, eller så får det bli till att investera i en ny maskin tids nog – när ekonomin tillåter…

Min eminenta kaffemaskin som jag fick i julklapp år 2012 krånglar. Normalt ska man bara sätta i en kaffekapsel och trycka på en knapp, så fixar den en kopp på cirkus 30 sekunder. Men sedan en tid tillbaka måste jag nu hålla in knappen i ungefär 30-40 sekunder för att få min välsmakande kopp kaffe! Börjar även den denna maskin spela på sista versen…? Nåja, får köra pulvervarianten OM den tokstrejkar, i väntan på bättre tider…

Min kära Samsung Galaxy S6 ”busar” lite med mig, så här en dryg månad innan bindningstiden löper ut… Helt fantastiskt… Brukar vara så… Jag tecknar ett 24-månaders abbonemang och precis lagom när bindningstiden går ut haverera min mobil och det är dags att förnya abbonemanget… Nåja, OM nu min kära följeslagare bestämmer sig för att lägga av INNAN jag kan teckna nytt abb så får jag väl sparka igång min reservnalle… Och använda mitt kontantkortsnummer…

Som sagt, även om allt detta strul irriterar mig till viss del, så SKADAR det ju inte att ta till det positiva tänket. Det KUNDE ju faktiskt varit värre, eller hur…?

Om en dryg månad är det dags att gå och rösta igen!
Eller om man väljer att poströsta eller gå till nåt ställe och förtidsrösta!
Att rösta är en rättighet vi har i vårt land och den bör utnyttjas!
Självklart är det ju ett val var och en själv gör – en del väljer sofflocket med inställningen att ”min röst gör ändå ingen skillnad”!
Är det inte sedan just dessa personer som gnäller mest om hur samhället blivit?
Hur fel allt är? Att en förändring bör ske?
Trist i så fall att de inte valde att ta chansen att vara med och försöka påverka och förändra!

Det här med politik är ganska intressant, men kan inte påstå att jag är så överdrivet påläst av mig!
Jag har bara min enkla åsikt om hur jag önskar ha det!
Hur jag skulle önska att samhället vore!

Jag hatar orättvisor, förtryck, rasism och dylikt skit!
Känns som det är lite för mycket av den varan emellanåt!
Jag tror tyvärr inte att man över en natt kan göra om samhället till den trygga oas många av oss önskar att det vore.
Jag inser att det alltid kommer finnas orättvisor runt om i världen!
Men visst kan man jobba för att klyftorna mellan rika och fattiga ska minska i alla fall!
Att vi ska kunna leva i ett tryggt samhälle, där kärlek, jämställdhet och empati ska besegra hat, förtryck, fördomar och rasism!

Jag har valt vilket parti som kommer få min röst!
Precis som jag vet vilket som ALDRIG någonsin kommer få den!
Har ingen aning om hur det hela kommer sluta – hur det kommer se ut efter valet…
Men jag är ändå beredd på att ta mitt ansvar så gott jag kan för vi ska kunna få ett så bra samhälle som möjligt!
Jag är en kärleksfull, empatisk och vänlig själ, som bara vill allas bästa!
Dock finns det undantag – jag ogillar daltande och pjoskande.
Jag anser att de som beter sig illa också ska straffas för det!
Jag delar inte varje åsikt som partiet jag tänker rösta på står för!
Det gäller säkert de allra flesta som röstar, mer eller mindre i alla fall!
Jag följer bara de värderingar jag har!
Och jag kommer rösta den 9 september!
Det hoppas jag att Du också gör!!!

...och jag fortsätter ta dagen som den blir! Räknar ner dagarna också - vill liksom att det ska bli fredagen den 17 augusti - av en väldigt speciell anledning...

Svalare ute nu också - rent av behagligt varmt och skönt! Tempen ligger väl mellan 24-25 grader! Helt okej för min del!
Mycket som hänt de senaste veckorna - i endast positiv riktning då!
Detta faktum har påverkat mig som person väldigt mycket!
Försöker visserligen alltid ha en positiv grundsyn på saker och ting och ha som motto att göra det bästa av tillvaron!
Detta tänk har helt klart stärkts ytterligare dessa snart tre veckor!!!

Nästa vecka är det även dags att återigen uppta aktiviteterna på såväl Legohuset som IT Spektra! Ska bli kul att träffa alla igen efter några veckors sommarlov!
Övet huvud taget känns det som denna höst till att börja med kommer bli riktigt, riktigt bra!!!
Fylld med äventyr, kärlek och närhet!!!
Och vem mår inte bra av sådant?

...så "orförskämt" lycklig mest hela tiden numera... Inte för att mitt liv varit rakt igenom deppigt - långt ifrån!
Men de senaste åren har varit rätt svängiga med diverse händelser som påverkat mig på alla tänkbara vis...
Känner mig inte direkt bortskämd med denna liksom rakt igenom sköna lyckokänsla!
Allt känns bara så bra! På ett naturligt, enkelt och liksom lagom vis!
Fine, jag är ju relativt nykär då - klart känslorna bubblar lite extra emellanåt.
Men även detta på ett sådär härligt, naturligt och liksom så självklart sätt!
Bara vetskapen att mannen i mitt liv dykt upp, för så är det ju verkligen!
Att man kan ställa sig framför spegeln och istället för att rynka på näsan, se en glatt leende bild av sig sjäv och tänka att denna person älskar någon och att denna någon älskar henne tillbaka!!!
Jag har många vänner, varav några få nära som jag vet älskar/tycker mycket om mig för dne jag är och som jag betyder mycket för!
Jag har inte på något vis känt mig oälskad i livet! Men just denna kärlek är ny för mig och bara så underbar, lagom härlig och bara så naturlig!!!

Nedräkningen fortsätter - nu är det bara drygt 12 dygn kvar tills jag får vara i hans famn igen!!!
Först en helg här i Västervik med bl.a en fest inplanerad hos bästaste vännen med familj!
En helg som sedan spontant förlängts med några dagar ihop i Stockholm, då jag följer med honom hem!!!
Väntan ÄR seg och jag har aldrig varit någon större fan av att vänta, men för varje dag som går kommer jag närmre och närmre den där härliga första kramen, som lär följas av många fler...
Och jag lär få dagarna att flyta på bra tills denna stund! Är inte direkt typen som sitter med armarna i kors och bara stirrar rakt fram, så...

Som sagt, den där känslan när man funnit rätt - den är bara så härlig, så behaglig och bara sååå underbar!!!!

Älskade Kim!!!
Du flyttade in i mitt liv, i mitt hjärta en tisdag i september 2003.
Den 30 september, för att vara exakt!
Då var du precis 8 veckor gammal! Fick nätt och jämt plats på min handflata.
En enda blick och det var total kärlek direkt.
Du helt enkelt bara stal mitt hjärta!
Du klättrade direkt uppför min högra arm, satte dig tillrätta på min högra axel och liksom gned mjukt ditt lilla huvud mot min kind…

Min fina, outsägligt älskade Kimsa, vi fick 14 år och en dryg månad tillsammans…
Den 26 oktober förra året, nån gång efter klockan 16 fick du somna in…
Din matte var tyvärr inte vid din sida då – något hon alltid kommer få leva med…
Men VET att det blev en fin stund ändå – att du var en duktig tjej, som vanligt!
Du fick lugnt och stilla avsluta ditt liv, med vetskapen att du ALLTID kommer vara så älskad och saknad!

Många minnen har dessa år fört med sig!
Underbara, fina, kärleksfulla minnen, ofta kombinerat med diverse busstreck och din lilla motor var ständigt igång!
Otaliga gånger har du legat precis under min haka och kelat.
Tvättat bort mina tårar när jag varit ledsen! Du hade alltid en förmåga att känna på dig när jag inte mådde bra, oavsett vad det handlade om!
Våra pratstunder, för du var en kisse som gärna och ofta ”svarade” när jag pratade med dig!
En trogen, underbar vän, pålitlig, trygg och full av så mycket kärlek!
En kärlek du gärna delade med dig av!!!

Som sagt, minnena är många… Väljer att dela med mig av följande:

Julafton 2003. Du är drygt 4,5 månad. Pappa var på besök! Hans sista julafton, vilket vi såklart inte visste då!
Han fick för första gången se dig! Jag höll fram dig mot honom, där han satt i sin rullstol. Ni såg på varandra.
Pappa, som alltid älskat djur, började gråta. Stora glädjetårar rann utför hans kinder…
Du spann lätt, lutade dig fram och pussade honom spontant två gånger i följd på munnen!
Som för att ”trösta”. Ganska säkert även för att du direkt tyckte om honom!
Du kände på dig att han älskade djur!

Just nu känner jag mig så otroligt sorgsen och jag saknar dig verkligen oerhört…
Men känner även en sådan glädje att just jag fick äran att bli din människa i 14 år och 26 dagar!
Att just jag blev utvald av dig, du goa, älskade, knasiga, keliga, kärleksfulla katt!

TACK för allt, älskade Kim!!!!
Matte älskar dig – oändligt mycket!!!!!