...på detta j-va januarimörker...

Ja ja, jag VET att vi inte KAN påverka det hela på något vis - brukar själv ofta hävda att vädret styr vi inte över. Men känns så trist ändå, att det är vinter (d.v.s. snö och några minus) ena dagen, och nästa dag flera plusgrader och lika grönt som en dag i mitten av april, eller nåt... Jag VET att man ska tänka positivt och jag VET att vi nu går mot ljusare tider, men är ändå något med denna månad som gör mig både låg, ledsen och eländig!

Känner mig så frustrerad. Nästan instängd. Ja, jag KAN gå ut - jag är ju knappast inlåst, men är inte det jag menar. Känner mig instängd själsligt... Det hela brukar lossna i slutet av månaden, eller nån gång i februari - jag har varit med om detta förr, så jag vet... Men fram tills dess.. Är bara att bita ihop och komma tillbaka - någonstans är jag ändå för mycket optimist och för positiv för att inte klara mig igenom detta! Men just nu känns det bara hopplöst...

Om någon nu ens läser detta, så kanske en del känner igen känslan, medans andra bara tycker det är gnälligt - att man ska rycka upp sig! Lugn, det SKA jag f-n göra också! Har ju tre busiga, underara och högt älskade katter + några nära, goa vänner som gör mig på gott humör titt som tätt och som jag även vet finns där - alltid, oavsett! Utan att ta dem för givet på något vis, så bara vet jag att det är så... Tack för att NI finns!

Nä, nu ska här slutas hänga läpp på en stund! Ska försöka hitta på något att göra, tills sömnen behagar infinna sig! TV-spel, en film eller nåt... Får se vad det blir...

/KRAM på er!!! <3