Nåja, jag VET att det inte är höst riktigt än, men känns ändå så. Och jag känner mig trött, låg och allt, precis som det ibland känns på senhösten, ni vet, då när alla blad fallit av träden och det mest känns som att hela världen är gråmulen, kylig och eländig...

Har dessutom två små donnor som just nu fajtas för full här bredvid. Kim är pissed off, för att Dina är överaktiv och vill busa, medans förstnämnda dam inte alls har någon lust med detta... Så det kan bli... :-) Skönt att man har dessa underbara små gosisar som kan pigga upp en, när man känner sig lite nere. Mens på G också, så givetvis finns det orsak att känna sig lite ur form - finns i stort sett alltid en orsak till att man mår som man mår, oavsett om man är glad eller ledsen, arg eller bara allmänt seg och orkeslös.

Vill aktivera mig på något vis till hösten, så funderar på att eventuellt börja lira innebandy igen. Eller har i alla fall tänkt vara med och träna en gång eller två, för att se hur det känns. Är ju ett sådant elittänkade där också och nog för att man är född med vinnarskalle, men jag vet mina begränsningar och vill framförallt spela för att det är kul! Kände ingen spelglädje för några år sedan, det var därför jag tog en brejk, men får som sagt se om det bilr en liten comeback nu i höst...

Nej, får ta och mysa lite med dunisarna en stund nu, känner jag. Vad vore livet utan katter? I alla fall inte lika underbart som med dem! Eller vad säger ni?